Ute ur cupen
0-3 hemma mot Sarpsborg i första rundan av norska cupen. Helt fantastiskt.
Hela veckan har jag fått höra att jag någon gång kommer göra en rejäl tabbe, en kommentar jag alltid svarat med "Icke, gör inget sånt som det blir mål på"
Idag är dagen att ta tillbaka dessa ord och ödmjukt rätta sig in i ledet.
0-1. De får en straff efter en bra dubbelräddning av mig. Domarn (som var heelt katastrofalt dålig) blåste straff när killen driver igenom i boxen, petar bollen lite framför sig, jag rusar ut och är först på bollen och han springer/faller in i mig. Totalt feldömd straff. Han sätter den högt till vänster om mig, går rätt, når inte dit.
0-2. Ett par minuter efteråt. Konstig situation i boxen där bollen tillslut dimper ner ett par meter framför mig, jag skriker och ska ut och ta den, vår back svingar på bollen, missar, touchar den lite lätt i sidled och jag är helt ur spel. Inte mitt fel, men om jag inte brytt mig om att få hans dobbar i huvet så hade jag kunna flängt mig in där, kanske.. jaja..
0-3 Andra halvlek. Kanske min största tabbe på senior nivå. Ett inlägg från solen, mot första, jag skriker, får en liten, liten tryckare av motståndarn och .. ja.. vet faktiskt inte vad som händer, men bollen tar jag inte iaf... och den går rakt in i kassen... helt sjukt..
Har naturligtvis tänkt rätt mycket över vad som fått detta att ske. Det jag kommer fram till är att jag inte hade perfekt fokus inför matchen. Ska jag gissa på varför så kan jag endast härleda det till kost och märklig dygnsrytm.
Sen är det mycket småsaker som spelar in, hade vi lyckats fått en mål innan deras feldömda straff i 35-40 minuten så hade nog allt blivit annorlunda. Hade domarn inte gjort allt för att synas utan istället skött sig så... Om inte, om inte... fuck it. Bryt ihop och kom igen.
Väntar utan spänning på börsen imorn.. gissar på en 2:a eller 3:a i betyg.
Tänker inte känna denna känsla igen.
Hela veckan har jag fått höra att jag någon gång kommer göra en rejäl tabbe, en kommentar jag alltid svarat med "Icke, gör inget sånt som det blir mål på"
Idag är dagen att ta tillbaka dessa ord och ödmjukt rätta sig in i ledet.
0-1. De får en straff efter en bra dubbelräddning av mig. Domarn (som var heelt katastrofalt dålig) blåste straff när killen driver igenom i boxen, petar bollen lite framför sig, jag rusar ut och är först på bollen och han springer/faller in i mig. Totalt feldömd straff. Han sätter den högt till vänster om mig, går rätt, når inte dit.
0-2. Ett par minuter efteråt. Konstig situation i boxen där bollen tillslut dimper ner ett par meter framför mig, jag skriker och ska ut och ta den, vår back svingar på bollen, missar, touchar den lite lätt i sidled och jag är helt ur spel. Inte mitt fel, men om jag inte brytt mig om att få hans dobbar i huvet så hade jag kunna flängt mig in där, kanske.. jaja..
0-3 Andra halvlek. Kanske min största tabbe på senior nivå. Ett inlägg från solen, mot första, jag skriker, får en liten, liten tryckare av motståndarn och .. ja.. vet faktiskt inte vad som händer, men bollen tar jag inte iaf... och den går rakt in i kassen... helt sjukt..
Har naturligtvis tänkt rätt mycket över vad som fått detta att ske. Det jag kommer fram till är att jag inte hade perfekt fokus inför matchen. Ska jag gissa på varför så kan jag endast härleda det till kost och märklig dygnsrytm.
Sen är det mycket småsaker som spelar in, hade vi lyckats fått en mål innan deras feldömda straff i 35-40 minuten så hade nog allt blivit annorlunda. Hade domarn inte gjort allt för att synas utan istället skött sig så... Om inte, om inte... fuck it. Bryt ihop och kom igen.
Väntar utan spänning på börsen imorn.. gissar på en 2:a eller 3:a i betyg.
Tänker inte känna denna känsla igen.
Kommentarer
Trackback
