...men det var ju kul att säga hej...

Blev uppringd igår av MFK som ville ha in mig på träning idag. Tidigare när de frågat så har det inte varit så mycket mer snack än så, men den här gången så blev det lite mer. Snack om målvaktskrisen och om att vi ska ta en diskussion efter träningen osv..

När jag då åkte upp på Mellös för träning så kände jag en viss anspänning och tänkte att: "Äntligen får jag visa dom att jag duger". Var sjukt fokuserad och visste att eftersom jag är i en rätt okay form nu så skulle det gå riktigt bra.

Men, efter jag sagt hej till grabbarna och de skojat lite om att alla målvakter som kommer upp blir skadade, som jag blev i december, så blev jag inplockad till Bakkes kontor. Första tanken var ju givetvis optimistisk: "Fan, är det sån kris så att man ska lira på söndag.."

Nu var det inte så utan det visade sig att Holtan var frisk som en lärka och han s k målvaktstränaren skulle delta i spelet på träningen. Jag fick helt enkelt välja om jag ville lalla runt i en timma där uppe eller åka. Jag valde att åka och jobba.

Sure, inga hard-feelings, jag uppskattar att jag får vara med och träna ibland, det är bara bra för mig och mitt mål om att vara i kanon form i höst.

Det som irriterar är bara att jag vet att jag skulle klara jobbet minst lika bra som Holtan, troligen bättre efter ett par veckors träning med laget. Men varför satsa på någon som vill och kan tänka sig offra allt för att få spela boll på en högre nivå...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0